Levnadsberättelser.
Vägen ur det mörka
Vägen ut ur det mörka, var som en skog jag hade irrat mig in i.
Stigen som jag fann och började gå på var smal och stenig, rötter som stack upp fick mig att snubbla och några gånger också falla.
Med tiden blev stigen välbekant och jag förstod att det fanns en väg som ledde framåt.
Följde jag bara den vägen så skulle jag hitta hem till slut, tänkte jag.
Det är väl inget fängelse eller
”Nu skiter jag i det här, nu åker jag, ni är ju helt dumma i huvudet”.
Dag ett som Eva kom så fick vi höra, ”Ett fantastiskt ställe här vill jag alltid vara”.
Dag 2 lät det annorlunda…
Första mötet med Kjell
Mitt första möte med Kjell var ljudligt. Var är den där.. halleluja prästen? Ni skall ge.. i min tjej- skrek han innan han hade hunnit innanför dörren. Det var naturligtvis kryddat med så många svordomar han kunde få ur sig på de korta meningarna.